Ofta får man frågor i stil med: "Vad är det för underliga idéer Frihetsfronten förespråkar?" Många tror att det är något nytt och oprövat som vi också hittat på själva. I själva verket är Frihetsfrontens idéer inte något annat än den klassiska liberalismen, de idéer som grundades i upplysningens tänkande och som lade grunden till det moderna samhället. Men trots att de liberala idéerna gav upphov till en ekonomisk utveckling av tidigare aldrig skådat slag tappade de i popularitet och började tyna bort.

Under första halvan av 1900-talet var den klassiska liberalismen praktiskt taget utdöd. Ordet liberalism hade istället kommit att benämna interventionistiska och socialistiska tankegångar, medan de som företrädde de ursprungliga liberala idealen kom att mer finna sig hemmastadda bland konservativa.

Under andra halvan av 1900-talet har det uppstått ett ökat intresse för den klassiska liberalismen. Men då det ursprungliga ordet i engelskspråkiga länder nästan helt är omöjligt att använda i sin korrekta betydelse har de allra flesta klassiska liberalerna valt att använda ordet "libertarian" istället.

Ursprungligen användes ordet i anglosaxiskt språkbruk för att skilja frihetliga socialister från totalitära dito. På samma sätt kom ordet att få en likartad skiljande funktion för att för att hålla isär frihetlig och marknadsinriktad "höger" från reaktionära och auktoritära idériktningar, typ "moraliska majoriteten".

I Sverige har ordet libertarianism inte använts lika flitigt. I stället har ofta begreppet nyliberalism använts i dess ställe. Vilket ord man föredrar kan tyckas vara en smaksak; libertarian är ungefär lika lätt att uttala som "sex vaxade laxar i en vaxad laxask"; nyliberal används ofta som en beteckning på allt som kan betraktas som "höger" och ekonomistiskt inriktat.

Libertarianismen kan kortfattat beskrivas som den moralfilosofiskt grundade politiska uppfattningen att varje individ har och måste tillerkännas rätten att leva sitt liv i enlighet med sina egna val, förutsatt att hon inte försöker utöva någon form av tvång gentemot andra och därmed hindra dem från att på samma sätt leva i enlighet med sina val.

I och med att libertarianismen betraktar denna rätt till frihet som primär och okränkbar innebär den libertarianska uppfattningen också ett kompromisslöst ställningstagande för enskilda rättigheter. Det som gör libertarianismen kontroversiell är jämställandet av enskilda och kollektiva brott mot individers rättigheter. Libertarianer fördömer enskildas stölder men också statens beskattning, enskildas kidnappningar men också statligt tvångsarbete (t ex värnplikt), kriminella organisationers terror mot affärsidkare men också lagstiftning som skyddar eller upprättar monopol eller yrkesförbud (t ex licenstvång, konkurrenslagar, penningmonopol) liksom lagstiftning som kriminaliserar individens rätt att fritt förfoga över sina ägodelar, sina inkomster, sin person och sin arbetskraft (hit hör expropriationslagar, förbud mot produktion, import, konsumtion eller ägande av skilda varor, lagstiftning rörande samlevnadsformer (t ex förbud mot månggifte, homosexuellas adoptionsrätt osv).

Det bör betonas att libertarianismen som politisk doktrin grundas i rättighetstänkandet, inte i några ekonomiska resonemang eller utilitaristiska bedömningar. Eftersom libertarianismen utifrån sin rättighetssyn förkastar all tvångslagstiftning leder den till uppfattningen att den oreglerade marknadsekonomin är det enda moraliskt godtagbara ekonomiska systemet; detta är emellertid en konsekvens av rättighetstänkandet, inte av några specifikt ekonomiska överväganden. Inte heller styrs den libertarianska uppfattningen av utilitaristiska synsätt: lyckan kan inte garanteras av någon samhällsordning, lika lite som framgång eller måluppfyllelse; däremot är det rätt att varje individ utan att utsättas för andras tvång eller övervåld har möjlighet att sträva efter de mål eller värden hon själv uppställt för sig.

Någon enhetlig libertariansk rörelse existerar inte, eftersom man kan nå fram till en libertariansk politisk uppfattning utifrån flera olika utgångspunkter och olika libertarianer följaktligen inte sällan finner sig ha i grund skilda uppfattningar om så gott som allt annat än just vilket politiskt system som är moraliskt godtagbart. Kristna libertarianer kan så anse att statliga ingrepp i ekonomi och samhällsliv medför att individens ansvar för att leva rättfärdigt fråntas henne och att hon därmed berövas möjligheterna att av egna val leva i enlighet med religionens påbud; i skarp kontrast anser objektivisterna, inspirerade av filosofen och författaren Ayn Rand, att okränkbara individuella rättigheter är en direkt härledbar konsekvens av en rationell och objektiv verklighetsuppfattning och att statligt tvång därmed är en förbrytelse mot den mänskliga naturen. De allra flesta libertarianer förespråkar en minimal och så långt som möjligt frivilligfinansierad statsmakt med monopol på att tillhandahålla försvar, polis och domstolar, dock finns det här olika åsikter om hur långt man kan acceptera fri konkurrens mellan exempelvis olika vaktbolag och fristående förhandlingsdomstolar.

Libertarianismen i den här skisserade formen är i allt väsentligt en ny politisk rörelse, visserligen med rötter i framför allt 1700-talets revolutionära frihetsströmningar i bland annat Förenta Staterna och Frankrike (historiska gestalter som Thomas Jefferson och Patrick Henry ses som föregångsmän) liksom hos stora liberala teoretiker som Adam Smith, Frédèric Bastiat och Herbert Spencer, men i långt högre grad inspirerad av dels den breda, samhällsfilosofiska analysen hos de ledande ekonomerna inom den så kallade "österrikiska"skolan (Eugen von Böhm-Bawerk, Ludwig von Mises, Friedrich Hayek), dels av 1800-talets radikalt frihetsinriktade samhällsfilosofer som Benjamin Tucker, Hilaire Belloc, Lysander Spooner. De mest betydande systematikerna, nydanarna och popularisatörerna har under libertarianismens egentliga historia, som kan räknas från cirka 1950-talet, varit den nämnda Ayn Rand och utöver henne filosofer som Robert Nozick, John Hospers och Tibor Machan, samhällsvetare som Anne Wortham och Thomas Sowell, psykologer som Thomas Szasz och Nathaniel Branden, ekonomer som Murray Rothbard och David Friedman.

Under 1960-talet började libertarianska synsätt vinna ett ökande inflytande bland framför allt unga intellektuella i Företa staterna och Kanada. I USA var det libertarianska inflytandet markant i den mycket stora organisationen Young Americans for Freedom, ett slags inofficiell ungdomsorganisation lierad med det republikanska partiet. Vid YAF:s årsstämma 1969 hade emellertid polariseringen mellan libertarianer och konservativa nått den punkt där organisationen splittrades och libertarianerna lämnade både konventet och organisationen. I stället bildades en rad renodlat libertarianska organisationer, bland dem Society for Individual Liberty och Libertarian Party (1971), som i presidentvalet 1972 ställde upp med John Hospers som presidentkandidat. Partiet nådde sitt bästa valresultat 1980, med 921 000 röster. I 1996 års presidentval fick partiets presidentkandidat Harry Browne 485 120 röster, vilket i och för sig är mindre än 1980 men ändå 66% mer än i valet 1992. Partiet ställer även upp med kandidater till såväl kongressen som till lokala val i delstaterna. I dessa har partiet många gånger nått bättre valresultat och i vissa fall erövrat valda ämbeten. Också här finns emellertid ingen självklar libertariansk uppfattning; medan många libertarianer förespråkar direkt politisk aktivism inklusive deltagande med kandidater till offentliga ämbeten, anser andra att detta är att stödja och bekräfta det rådande politiska systemet, och att idépåverkan och offentlig debatt är bättre sätt att på sikt upprätta ett fritt samhälle. De som tillhör den senare gruppen arbetar många gånger inom olika s.k. "Think Tanks", exempelvis Institute for Humane Studies, Reason Foundation och The Cato Institute.

KÄLLOR:

Barry, Norman P.: On Classical Liberalism and Libertarianism, Macmillan, 1986.

Friedman, David: The Machinery of Freedom, Open Court 1973.

Friedman, Milton: Capitalism and Freedom, The University of Chicago Press 1962.

Gergils, Christian & Varveus, Anders: Frihetsfrontens Manifest, Frihetsfrontens förlag 1990.

Hayek, Friedrich A.: Frihetens grundvalar, Timbro 1983.

Hayek, Friedrich A.: The Road to Serfdom, The University of Chicago Press 1944.

Holmberg, John-Henri: Befria människan, Dalia Books 1985.

Hospers, John: Libertarianism. Nash 1971.

Machan, Tibor, red: The Libertarian Alternative. Nelson Hall 1974.

Norberg Johan & Bejke, Henrik (red), : Nyliberalismens idéer, Frihetsfrontens förlag 1994.

Poole, Robert W & Virginia Postrel (red): Free Minds & Free Markets, Pacific Research Institute 1993.

Rand, Ayn: Capitalism: The Unknown Ideal, Random House 1966.

Ringer, Robert: Dags för frihet , Timbro 1984.

Rothbard, Murray: For a New Liberty. Fox & Wilkes 1973.

Smith, Adam: An Inquiry into the Nature and Causes of the Wealth of Nations, Liberty

Classics, Indianapolis 1981.

Tuccille, Jerome: Radical Libertarianism. Bobbs-Merrill 1970.

von Mises, Ludwig: Human Action, Laissez Faire Books 1949.

von Mises, Ludwig: Liberalism, Foundation for Economic Education 1985.