 |
Frihetsfronten är nätverket för Sveriges libertarianer och nyliberaler.
Vi verkar för individuell frihet, mångfald, marknadsekonomi och öppna gränser. Frihetsfronten grundades 1990 och håller regelbunden mötesverksamhet, bedriver kampanjer, ordnar seminarier och ger ut tidskriften Nyliberalen. E-post: info@frihetsfronten.se Post: Breviabox 620, 114 79 Stockholm |
|||||
| Friedrich von Hayek | Milton Friedman, 1912-2006 av Mattias Lundbäck Milton Friedman föddes den 31 juli i 1912 i Brooklyn, New York. Han började sin akademiska karriär vid Rutgers University där Friedman tog examen i både matematik och nationalekonomi. Två lärare vid detta universitet, Arthur Bums och Homer Jones, gjorde starkt intryck på honom såväl vad gällde samhällssyn som vetenskaplig metodik. Så småningom kom han att börja studera vid Chicagouniversitetet där han kom i kontakt med Chicagoskolans grundare, Frank Knight. Chicagoskolan är känd för att ha myntat begreppet "economic rnan"; att i den ekonomiska analysen använda en tänkt ekonomisk aktör som är rationell och har perfekt information om sina ekonomiska omständigheter. Många andra framstående ekonomer har också böijat sin bana vid Chicagouniversitetet. Bland dessa finns George Stigler, Gary S. Becker och Ronald Coase, alla banbrytare inom den nationalekonomiska vetenskapen. Kontroversiell och provokativ Friedmans doktorsavhandling behandlade privatpraktiserande läkare och Friedmans slutsats, att läkare genom monopolistiska regleringar kunde uppnå högre lön än vad som annars hade varit fallet, gjorde att avhandlingen så omstridd att Friedmans disputation blev fördröjd i fem år. Redan vid denna tidpunkt (1940) var alltså Friedman en kontroversiell tänkare. Senare skulle han komma att kritisera regleringar och licenstvång i många andra sammanhang, till exempel när det gäller konsumentsäkerhet. Friedman var fast övertygad om att marknadens mekanismer på ett bättre sätt kan tillgodose konsumenternas behov. 1947 deltog Milton Friedman i ett möte med några andra liberala ekonomer, bland andra Friedrich von Hayek. Vid detta möte, som ägde rum i Mont Pelerin, grundades "Mont Pelerin Society". Det är en organisation som betytt mycket för utvecklingen av de liberala idÎernå under de senaste femtio åren. Senare kom Friedman in på det område där hans forskning verkligen satt spår för eftervårlden. I boken A theory of the consumption function (1957) ville han förklara grundtankarna bakom teorin om den "permanenta inkomsten". Den permanenta inkomsthypotesen är en idé om att konsumtionen inte främst avgörs av hur mycket olika individer har i plånboken för tillfället, utan av den konsumtionsnivå som de på lång sikt kan förvänta. sig att upprätthålla. För att vidmakthålla denna konsumtionsnivå kan de låna eller spara pengar under olika skeenden i livet. Teorin ligger bland annat till grund för Friedmans kritik av Keynes "multiplikatorteori", en teori som är en förutsättning för att staten genom ingrepp i ekonomin ska kunna åstadkomma en stabilare utveckling än vad som annars skulle ha varit fallet. Multiplikatorn bygger på att individers marginella konsumtionsbenägenhet är konstant. Om så är fallet kommer staten genom att öka sina utgifter vid väl valda tidpunkter kunna stimulera den totala konsumtionen och motverka konjunkturcykler. Men, som Friedman visade, innebär antagandet om konstant marginell konsumtionsbenägenhet att konstrmeriterna beter sig irrationellt. En rationell konsument skulle i stället spara i goda tider för att sedan kunna konsumera mer när tiderna blir sämre. Utan konstant marginal konsumtionsbenägenhet faller mycket av Keynes argumentation för statlig intervention i syfte att jämna ut konjunkturen. Penningmängdens betydelse Friedmans mest betydelsefulla vetenskapliga verk är förmodligen A Monetary History of The United States (1963) som han skrev tillsammans med Anna Schwartz. I denna bok analyserar Friedman penningmängdens utveckling i USA under nio decennier och konstaterar det nära sambandet mellan penningmängden, prisnivån och bruttonationalprodukten i USA. Om permanenta inkomsthypotesen var en teoretisk kritik mot Keynes modeller, så var "A monetary history" mer av en empirisk kritik. Eftersom Friedman fäste så stor vikt vid penningmängden fick hans makroekonomiska teori namnet "monetarism". 1976 fick Friedman nobelpriset för sina teorier om penningmängdens betydelse i ekonomin, kritiken av stabiliseringspolitik och teorin om konsumenternas beteende. även om han har gjort stor-a insatser inom den nationalekonomiska vetenskapen är han minst lika känd som energisk debattör och författare av ett stort antal populära böcker om ekonomi och ekonomisk politik. Två av hans mest kända böcker är Frihet att välja från 1980 och Kapitalism och frihet från 1968. 1 "Frihet att välja" går Milton och Rose Friedman systematiskt igenom ett antal områden där de anser att politiken bör förändras i mer liberal riktning. Bland annat tar de upp fenomen som hyresregleringen i New York och visar att dylika regleringar orsakar bostadsbrist och förslumning. även regleringar som minimilöner tas upp och kritiseras. Friedman förklarar på ett pedagogiskt sätt varför denna reglering i själva verket ger upphov till arbetslöshet. Nu menar i och för sig inte Friedman att arbetslösheten skulle vara obefintlig om bara regleringarna i ekonomin upphörde. En viss arbetslöshet skulle alltid förekomma, eftersom det alltid kommer att finnas personer som söker nytt arbete vilket ger upphov till friktionsarbetslöshet. Denna arbetslöshet är en del av det som Friedman kallade "naturlig arbetslöshet". Förvanskad kritik Det är kanske denna tanke som flitigast refererats i svenska medier. Tanken om den naturliga arbetslösheten har också förvanskats och kritiserats hårt, men är numera accepterad i de flesta politiska läger, numera även hos fackföreningarnas företrädare och ekonomer. Fridman har bidragit till nationalekonomins metodologiska utveckling. I uppsatsen The methodology of positive economics från 1953 argumenterar han för att en vetenskaplig teori bör bedömas utifrån dess förmåga att förutsäga verkliga skeenden, inte utifrån realismen i dess antaganden. Det är en kontroversiell ståndpunkt som kan kritiseras. I någon mening är det antipoden till den österrikiske ekonomen Ludwig von Mises, som menar att ekonomi bäst förstås genom introspektion, d v s att det rationella, eller ändamålsenliga, handlandet alltid bör ses som ett axiom i ekonomisk teori. I detta avseende kan man möjligen säga att Keynes och Friedman står varandra närmare än Fridman och t ex Mises. Man får dock inte glömma bort att kärnan i Friedmans konsumtionsteori är att människor fördelar sin konsumtion på sådant sätt att de maximerar sin totalnytta. Det är i sig en viktig användning av antagandet om "metodologisk individualism", vilket är en term som österrikarna brukar använda, eller "substantiell rationalitet", vilket är den allmänt vedertagna termen för denna princip. Med detta menas att all ekonomisk analys bör utgå från enskilda individers beslut och handlingar. Egentligen är det svårt att tänka sig en ekonomisk teori helt utan några som helst axiom av typen "rationalitet". Det konsekventa målmedvetna handlandet är i någon mening nationalekonomins själva fundament. Tänker man efter är rationaliteten faktiskt grundläggande för andra samhällsvetenskaper, som psykologi och sociologi. Axiomet är därför inte unikt för nationalekonomin. Friedman är alltså en ekonom och samhällsfilosof som haft mycket stor betydelse för nationalekonomins utveckling. Han är kanske inte lika filosofiskt djup som Friedrich von Hayck, men å andra sidan betydligt bredare än de flesta andra ekonomer. Det går att ifrågasätta många av hans slutsatser om licenser och regleringar Förvisso går det säkert att förstå hypotesen att många regleringar tillkommit för att berika producenter, men samtidigt är det svårt att se hur Friedmans analys skulle kunna användas för att förklara den spontana kvalitetskontroll som sker på marknaden, t ex varumärken och olika industrinormer. Att å priori utesluta att staten skulle kunna spela en roll ter sig svårt och med senare års utveckling av ekonomisk teori måste man nog säga att Friedman blivit omsprungen. Detta innebär dock inte att argumentationslinjen för marknadsingrepp har stärkts. I de flesta fall är det snarare tvärtom. Det viktiga som kommit fram i senare års ekonomisk forskning är att analysen måste ske på ett djupare plan och med nyare verktyg. Här är senare års forskning om asymmetrisk information en viktig pusselbit. Nationalekonomin närmar sig alltmer en österrikiska utgångspunkt, där osäkerheten är större och de ekonomiska aktörernas information sämre, utan att för den skull överge det neoklassiska paradigmet helt och hållet. Kanske kan man tala om en syntes av de bägge perspektiven. Samma sak gäller i viss mån monetarismen. Den tekniska utvecklingen gör begreppet "penningmängd" alltmer svårfångat och kanske gör det också att kontrollen av penningmängden inte är det enda instrument som bör användas i praktisk penningpolitik. Samtidigt sker numera centralbankernas beslutsfattande i en milJö där inflationen satts i centrum och där centralbankernas oberoende inte längre ifrågasätts i lika stor utstnäckning. Friedman har därmed både vunnit och förlorat debatten. Vunnit, genom att hans syn vunnit närmast totalt genomslag, och förlorat, genom att hans verktyg i den ekonomiska analysen blivit mer och mer obsoleta. Friedman har därmed visserligen segrat i alla sina vetenskapliga slag, men nya slagfält uppstår kontinuerligt. Därför går det inte att nöja sig med gamla svar. Det uppstår hela tiden nya frågor och det finns därför också hela tiden behov av nya Milton Friedman. |
|||||