 |
Frihetsfronten är nätverket för Sveriges libertarianer och nyliberaler.
Vi verkar för individuell frihet, mångfald, marknadsekonomi och öppna gränser. Frihetsfronten grundades 1990 och håller regelbunden mötesverksamhet, bedriver kampanjer, ordnar seminarier och ger ut tidskriften Nyliberalen. E-post: info@frihetsfronten.se Post: Breviabox 620, 114 79 Stockholm |
|||||
| Friedrich von Hayek | Friedrich von Hayek av John-Henri Holmberg Friedrich August von Hayek är en av de tänkare som utövat störst inflytande på dagens nyliberala rörelse. Han levde mellan åren 1899 - 1992 och hade en bakgrund som var nära nog idealisk för den bana som blev hans. Under de sena tonåren upplevde han första världskrigets nationalistiska vanvett med masslakterna i Flandern, vid Gallipoli och i de ändlösa, sjukdomshärjade skyttegravslinjerna i Frankrike. Han läste juridik och filosofi, studerade under Ludwig von Mises som i sin tur varit lärjunge hos Eugen von Böhm-Bawerk, blev 1927 chef för det österrikiska konjunkturinstitutet i Wien och accepterade 1931 en professur i nationalekonomi vid London School of Economics där han omedelbart råkade i konflikt med Englands på den tiden mest ryktbare nationalekonom, Lord Keynes. Hayek hade på nära håll sett nationalsocialismens frammarsch i Tyskland; under hans första år i England upplevde han dess triumf och fann sitt hemland införlivat med det tyska tusenårsriket. Han var inte imponerad, och hans bakgrund - som också omfattat studier i statsvetenskap - och läggning fick honom att grubbla över de mekanismer i samhället och inom människor som ger upphov till totalitarismens och etatismens visioner och framgångar. Konjunkturteorier Hayeks ursprungliga berömmelse vilade på hans studier i konjunkturcykler; i Prices and Production (1931) presenterar han grunderna i sin teori, som går ut på att all produktion på marknaden är tidskrävande och att konjunkturcyklerna i och med detta måste betraktas som i första hand effekter av att marknadens signaler inte kan ligga i total fas med produktionen. Vid en ekonomisk konjunkturuppgång blir expansionen i de tidigare leden av produktionskedjan för kraftig; detta leder i sig till en överproduktion som automatiskt i sin tur leder till en efterfrågeförsvagning och konjunkturnedgång. Hayek ser därmed lågkonjunkturen som en nödvändig rekonstruktionsfas, och anser att försök att häva den genom efterfrågestimulans är inte bara meningslösa utan skadliga. En "triumf" för hans teori var att han tidigt 1929 kunde förutsäga den kommande världsdepressionen som några månader senare inleddes med börskraschen i New York; Hayek konstaterade att depressionen blivit oundviklig sedan den amerikanska staten via sin riksbank begagnat en expansiv penningpolitik för att förlänga 1920-talets högkonjunktur med två år utöver vad marknaden skulle tillåtit. Här inleddes den långa striden mellan Hayek och Keynes. Keynes generella sysselsättningsteori grundas i uppfattningen att konjunktursvängningar beror på variationer i den totala efterfrågan, och att följaktligen konjunktursvackor kan överbryggas genom statlig konsumtionsstimulans. Hayeks kritik var total: konjunkturpendlingarna, sade han, orsakades av strukturella fenomen i ekonomin, inte av några övergripande efterfrågeförändringar, och konsumtions- stimulerande åtgärder (konkret består sådana i skilda former av statligt genomdrivna prissänkningar på pengar, t.ex. lagstadgade räntesänkningar) får i längden tvärtemot förväntningarna en drastiskt negativ effekt genom att förorsaka inflation och en sämre fungerande ekonomi. Marknadens dynamik Under 30-talet gick Hayek vidare i utvecklingen av sitt syntetiska synsätt på ekonomiska fenomen. Han ansåg att individen som ekonomisk varelse är densamma som i andra aspekter av sin personlighet; ekonomiska förlopp måste därför betraktas bara som en del av människors totala agerande i samhället. Han utvecklade den klassiska nationalekonomins uppfattning av marknaden som ett jämviktstillstånd mellan produktion och efterfrågan till synen på marknaden som en mekanism för utveckling och nydaning. Inga jämviktslägen existerar; hela tiden introducerar nya företag nya produkter och söker etablera nya marknader; någon balans hinner aldrig uppstå förrän också de nya produkterna drabbas av konkurrens och de nya marknaderna invaderas av ytterligare producenter. Prismekanismens roll i Hayeks dynamiska marknadsvision förblir central; de är fortfarande den viktigaste förmedlaren av information från individ till producent. Men ur Hayeks synvinkel är de mindre styrande än i tidigare teori; innovationerna, producenternas förhoppningar och visioner, är ett jämförbart viktigt inslag i marknadsutvecklingen. Med den här sortens resonemang förde Hayek in den självständigt och individuellt agerande människan i nationalekonomins teoretiska modeller. 1944 utgav han Vägen till träldom (The Road to Serfdom), hans förmodligen mest kända och inflytelserika verk: en tunn bok där Hayek genom en obönhörlig analys av effekterna av statliga ingrepp i marknaden och de ytterligare ingrepp som effekterna måste ge upphov till visade att inte bara planhushållning enligt traditionell socialistisk modell, utan också en interventionistiskt grundad och upprätthållen välfärdsstat av den typ som under andra världskriget började skapas inte bara i Sverige utan också i bland annat England, med nödvändighet skulle leda till ofrihet och förtryck. Hayeks uppfattning grundades ytterst i en central tanke: ingen övergripande planering utom sådan som leder till att människors liv och önskemål förkvävs och underordnas statens är möjlig, helt enkelt därför att enbart de enskilda individerna, hushållen och producenterna har den information som är nödvändig för att styra marknaden på ett sådant sätt att individernas verkliga önskemål kan uppfyllas. Hayeks bok hälsades knappast med något samfällt jubel. Den utgavs vid en tid då tron på staten som välfärdens garant var praktiskt taget totalt förhärskande; i Förenta Staterna var Franklin D Roosevelt en av nationens genom tiderna mest älskade presidenter och hade i tolv år förvandlat landet i riktning mot välfärdsstat. Trots det fick Hayeks analys ett betydande genomslag, inte minst bland unga intellektuella, och hans bok kom att bli en levande klassiker, konstant nyutgiven under de mer än femtio år som gått sedan den först publicerades. Vägen till träldom blev startpunkten för Hayeks senare forskning och författarskap. Nu arbetade han målmedvetet mot en total syntes: han ville försöka visa de samband och mekanismer som möjliggör välstånd, utveckling och mänsklig frihet, respektive omintetgöra dem. Ur den synvinkeln blir de snävt ekonomiska sammanhangen bara till en faktor bland många andra; Hayek inlemmar effekterna inte bara av ekonomiska skeenden i sina arbeten, utan också effekterna av lagstiftning, av traditioner, moral och sedvänjor, av individuella preferenser och icke-ekonomiska målsättningar för enskilda individer. Nu utger Hayek en imponerande stor mängd verk, bland dem sitt kanske största: Frihetens grundvalar (The Constitution of Liberty, 1959), och hans inflytande växer snabbt. Liksom tidigare hans läromästare Ludwig von Mises, vars centrala verk från 1922 Die Gemeinwirtschaft: Untersuchungen &Mac217;ber den Sozialismus (på engelska Socialism) en gång övertygat Hayek om den fria ekonomins överlägsenhet, accepterade han en professur vid Chicagouniversitetet där han arbetade fram till 1962. Under åren i Förenta Staterna träffade och påverkade han ett oräkneligt antal unga ekonomer: Milton Friedman, Israel Kirzner, Murray Rothbard m.fl. 1962 återvände han till sin ungdoms Europa och accepterade professurer vid universiteten i Freiburg och Salzburg; han fortsatte sin akademiska gärning långt efter att de flesta dragit sig tillbaka och undervisade ännu i mitten av åttiotalet. Det var också på åttiotalet han utgav sitt sista stora verk, Law, Legislation and Liberty, som i tre volymer specifikt analyserade lagstiftningens och den juridiska teorins inverkan på människors sociala och ekonomiska liv. Inslagna profetior Friedrich Hayek blev 93 år gammal. Det förunnades honom inte bara att uppleva hur hans teorier och de förutsägelser som kunde göras utifrån dem slog in - den tillfredsställelsen hade han redan vid börskraschen 1929, under 30-talets världsdepression och under fyrtiotalets tyska kollaps och sovjetiska slavläger. Han fick också uppleva att de tankar och synsätt han utvecklat och försökt sprida började få fotfäste världen över. Han fick uppleva de socialistiska planekonomiernas slutgiltiga konkurs och kollaps, de västerländska välfärdsstaternas förfall och hela den ekonomiska vetenskapens omorientering mot den riktning han sedan så många årtionden pekat ut. Kanske blev han aldrig profet under sin livstid - men han kunde åtminstone veta att de idÎer han betraktade som sanna skulle överleva honom. Delat nobelpris När Hayek 1974 tilldelades nobelpriset i ekonomisk vetenskap fick han dela det med Gunnar Myrdal. Myrdals främsta verk var flerbandsanalysen Asiatiskt drama, där han studerat Indiens ekonomi och nådde slutsatsen att en genomförd välfärdsinriktad planekonomi var nationens enda räddning; Hayek hade mycket lite till övers för Myrdal. Men vid prishögtiden i Stockholm var Hayek sprudlande glad, skakade händer, pratade oupphörligt och tackade förtjust för sitt pris - medan Gunnar Myrdal sammanbitet och surmulet vägrade skaka hand med Hayek och stod vänd bort från honom då priset delades ut. Då, 1974, talade många kommentatorer om att priset delats mellan en företrädare för en svunnen tids uppfattningar och en representant för den upplysta, moderna sortens ekonomi. Det råder knappast någon tvekan om att kommentatorerna hade rätt. Men det bör idag vara lika klart att de förväxlade vilken av de bägge pristagarna som företrädde vilken riktning. Detta är en omarbetad artikel av John-Henri Holmberg som ursprungligen publicerades i tidningen Nyliberalen nr 2-1993. |
|||||