 |
Frihetsfronten är nätverket för Sveriges libertarianer och nyliberaler.
Vi verkar för individuell frihet, mångfald, marknadsekonomi och öppna gränser. Frihetsfronten grundades 1990 och håller regelbunden mötesverksamhet, bedriver kampanjer, ordnar seminarier och ger ut tidskriften Nyliberalen. E-post: info@frihetsfronten.se Post: Breviabox 620, 114 79 Stockholm |
|||||
| Friedrich von Hayek | Ludwig von Mises av Henrik R S Olsson Den är ingen överdrift att påstå att Mises är lika betydelsefull som Adam Smith eller David Ricardo. Tråkigt nog har Mises inte fått den uppmärksamhet han förtjänar, men han är långt ifrån ensam. Galilei, Copernicus och de flesta vetenskapsmän som hotat de etablerade uppfattningarna har till en början blivit avfärdade eller vända ryggen. Under hela efterkrigstiden har stora delar av det ekonomiska etablissemanget i det närmsta varit beroende av de traditionella lärornas giltighet för sitt uppehälle. Vad var det som väckte en sådan anstöt? Jo, Mises vände upp och ner på den världsbild ekonomer alltsedan John Stuart Mill och David Ricardo haft. Dessutom innebar hans slutsatser att ekonomin varken kunde eller borde styras av politiker, ett budskap som aldrig har varit önskvärt. Dagens läroböcker i nationalekonomi behandlar alltför sällan Mises teorier. Det beror inte bara på att hans slutsatser inte är "politiskt korrekta" utan också på att hans teorier inte passar in i de gängse mallarna. Läroböckerna brukar dela upp nationalekonomin i mikroekonomi respektive makroekonomi och makroekonomin brukar behandla två motstående skolor, keynesianismen och monetarismen. Samtidigt brukar böckerna skrivas på sådant vis att studenten blir invaggad i den naiva tron att "blandekonomin" är den bästa lösningen på ett olösbart problem. Mises ville inte erkänna distinktionen mellan mikro- och makroekonomi och han var varken monetarist eller keynesian. Istället företrädde han en tredje väg: en fri ekonomi, en riktig marknadsekonomi. Ludwig Edler von Mises föddes i 1881 i Lemberg i dåvarande Österrike-Ungern. Han började studera vid Wiens universitet år 1900, bl.a. för Eugen von Böhm-Bawerk. Redan 1906 blev han doktor i såväl ekonomi som juridik. För att förstå Ludwig von Mises krävs att man förstår den skola han fostrades i, den österrikiska skolan. Den österrikiska skolan hade börjat fokusera på individer snarare än grupper av människor. Genom att analysera individers beteenden hade man lyckadts förklara hur priser uppstår på en marknad och utveckladt teorin om avtagande marginalnytta, som visade att samma vara hade olika värde för olika individer beroende på deras tillgång till den. Det var mikroperspektivet som stod i centrum för österrikarna. Människors preferenser och val var mer intressanta än de aggregerade abstraktioner som makroekonomin utgår från. Pengar och inflation Mises första riktigt betydelsefulla verk är The Theory of Money and Credit (Theorie des Geldes und der Umlaufsmittel) från 1912. Det var början på den nya väg han stakade ut men som många inte velat acceptera. Mises ansåg inte att "penningmarknaden" var något som kunde analyseras skiljt från resten av ekonomin såsom amerikanen Irving Fisher hade gjort genom att bygga en teori om pengars omsättningshastighet och allmän prisnivå, helt utan förankring hos individers beteende eller preferenser. Mises visade att "priset", eller rättare sagt köpkraften, hos pengar bestämdes av utbud och efterfrågan precis som för vilken produkt som helst. Efterfrågan på pengar baserar sig på deras marginalnytta, helt i likhet med varor och tjänster. Detta var utgångspunkten för en mer avancerad teori om inflation än den teori de tidiga "klassikerna" haft. Om staten trycker sedlar och konsumerar dem så innebär det inte att "prisnivån" omedelbart och mekaniskt stiger. I stället ökar inkomsterna för de personer som får möjlighet att sälja till staten. Därefter höjer de sina priser och så vidare. Det är således relativpriserna, enligt Mises, snarare än den allmänna prisnivån som stiger. Något som gjorde Mises impopulär i många kretsar var hans förträffliga analys om hur inflation kan användas som ett politiskt instrument. Redan Ricardo hade visat att en ren ökning av mängden pengar i omlopp inte innebär någon ökning av välfärden. Men Mises visade att inflation ger en omfördelning av välfärd eftersom pengarna inte kommer alla till del vid samma tidpunkt. Staten och de institutioner som uppbär statliga stöd är de som först får möjlighet att tillgodogöra sig nyttan nyproducerade pengar - på bekostnad av dem som saknar politiskt inflytande. Guldmyntfoten För att kunna applicera marginalnyttoteorin på pengar var Mises tvungen att lösa det som kallas den österrikiska cirkeln. Eftersom pengar till skillnad från varor och tjänster inte har något ekonomiskt värde i sig kunde ingen efterfråga dem eller få någon marginalnytta om det inte vore för att de går att byta dem mot något användbart. Mises konstruerade en teoretisk modell (The Regression Theorem) för att härleda pengarnas värde från deras ursprung genom att laborera med tidsfaktorn. Denna Mises lösning av den österrikiska cirkeln visar något mycket viktigt, nämligen att pengar alltid har sitt ursprung på den fria marknaden, en slutsats Carl Menger hade tangerat men inte utvecklat. Pengar är alltså enligt Mises ingenting som staten uppfunnit och ingenting som staten kan laborera med utan att det får ekonomiska skadeverkningar. Eftersom pengar enligt Mises de facto är producerade på marknaden i form av något som kan värderas, så bör de också vara knutna till förslagsvis guldet. En guldmyntfot och en helt fri valuta skulle frånta staten möjligheterna att bedriva kreativ penningpolitik. I stället skulle ökad produktivitet ge direkt utslag på marknaden i form av sjunkande priser och kostnader. Mises ansåg således att centralbanker inte hör hemma i en marknadsekonomi. Många ekonomer anser att centralbankssystemet fyller en funktion genom att stävja inflationen. Vi har dock sett åtskilliga exempel på det motsatta och frågan är om inte Mises har rätt när han hävdar att centralbankssystemets uppgift snarare är att skydda penningväsendet från marknadskrafterna. Konjunkturcykeln Det som kanske gjort Mises mest känd är hans den konjunkturteori han först presenterade i The Theory of Money and Credit och senare beskrev i Human Action. Mises antog att en fri marknad inte kan bete sig som en sinuskurva och att förklaringen därför måste vara någon yttre påverkan på ekonomin, förslagsvis politik. Men inte bara marknadskrafterna (marginalnyttan) utan också bankernas policy påverkar pengarnas värde. Mises lät sig inspireras av den svenske ekonomen Knut Wicksell som påvisat en skillnad mellan bankräntan och den ränta som motsvarade människors konsumtionsvilja, den naturliga räntan . Mises knöt samman Wicksells slutsats med Ricardos teori om att en ökning av penningmängden (kreditexpansion) först driver upp priserna och sedan tvingar centralbanken att åter minska penningmängden varpå priserna åter sjunker. Mises drog slutsatsen att centralbankerna ökar penningmängden och pressar ner räntan under den naturliga nivån. Om bankräntan är lägre än den naturliga räntan fordras en ständig kreditexpansion, det vill säga ökning av mängden pengar, och vice versa. Mises utnyttjade sin läromästare Böhm-Bawerks teorier för att visa att alltför låga bankräntor också har effekter på resursallokeringen och därmed på produktionen. Om bankräntorna sjunker ökar företagen sina investeringar - som skall ge högre produktivitet en tid senare. Lönerna stiger eftersom "mer" pengar kommer ut. Men löntagarnas konsumtionsvilja förblir oförändrad, vilket innebär att de inte sparar tillräckligt för att kunna konsumera så mycket i framtiden som motsvarar företagens nya investeringar för framtida produktion. Företagen har alltså överinvesterat. En del av dessa företag måste därför gå omkull när ekonomin återhämtar sig. Depressionen blir då oundviklig. Felet, för att sammanfatta Mises slutsats, är att en alltför låg bankränta leder till felinvesteringar. Slutsatserna av detta måste vara att staten måste upphöra med sin kreditexpansion, dvs. motsatsen till vad Keynes föreslog, nämligen att staten medelst expansiv eller åtstramande politik beroende på konjunkturläget, skulle "hålla" marknaden i balans, eller "utjämna cyklerna". Löntagarnas konsumtionsvilja (och följaktligen också sparvilja) är något som hör till mikroekonomin. Som nämnt suddade Mises ut gränserna mellan mikro- och makroekonomi. Konjunkturcykeln var hans första integrering av mikroekonomisk teori i makroekonomin. Karriären The Theory of Money and Credit blev lyftet för Ludwig von Misis. Trots att hans slutsatser var obekväma för etablisemanget blev han ansedd som en av de främsta ekonomerna före andra världskriget. Ett år efter publiceringen (1913) blev han utnämnd till professor i Wien. Eftersom professuren var oavlönad fick han behålla sin tjänst som ekonomisk rådgivare åt österrikes handelskammare som han haft sedan 1909. år 1926 grundade han österrikes Institut för konjunkturforkning. Många unga ekonomer blev inspirerade av Mises idéer och han kom att bli skolbildare. Även om Robert Lucas och chicagoekonomerna ofta blivit tillskrivna äran att ha grundat den neoklassiska skolan, är det ett faktum att det i själva verkret var Mises som var upphovsmannen. 1934 tvingads Mises lämna österrike på grund av det politiska läget. Till en början bosatte han sig i Gen?ve. 1940 emigrerade Mises till USA och bosatte sig i New York där han verkade till sin död. Praxeologin - Mises metod Det som gör Mises särskilt intressant är hans metod, praxeologin. Mises hävdade att mänskligt beteende inte kan vara förutsägbart och därför inte förklaras utifrån enkla modeller eller statistiska samband. Eftersom människan har en fri vilja kan hennes beteende inte analyseras på samma vis som fysikern analyserar naturlagar. Av detta följde att Mises avvisade ekonometrin som metod. Detta var förnuftigt eftersom det finns en stor fara med att göra verkligheten till matematik. Ett tecken på det är, för att ta ett aktuellt exempel, Lundaekonomen Åsa Hanssons föga övertygande numeriska samband mellan storleken på en offentlig sektor och ett lands tillväxt. Mises sökte efter orsakssamband. Han utgick från axiom och förutsatte att människan är handlingsmedveten, förnuftig och målinriktad. Detta var en uppgörelse med den redan på tidigt 1900-tal allmänt förhärskande determinismen. Genom att anta att människan var något annat än en förvirrad vilde bröt Mises mot gängse normer. Vidare avvisade Mises den empiriska metoden såsom ointressant eftersom den inte besvarar frågan varför något förhåller sig på ett visst sätt utan endast att. Human Action Ett porträtt av Ludwig von Mises skulle inte bli rättvist om inte hans livsverk, Human Action: A treatise on Economics nämndes. I "Human Action" utvecklar Mises ett närmast komplett system. Han har utvecklat sin metod och han tillämpar den. Human Action behandlar praktiskt taget alla tänkbara ämnesområden. Från en beskrivning av verkligheten, om räntor, produktion och prisbildning, via diskussioner om olika politiska system, om fördelningspolitik, om socialism och fascism till nationalekonomins plats i samhället. Human Action publicerades på engelska 1949 och är en utveckling av Nationalökonomie som publicerades 1940. Det är i princip vad det låter som, mänskligt handlande. Mises fullbordar sina deduktiva teorier om hur nationalekonomin emanerar ur människans beteende som ständigt är föränderligt och oförutsägbart, men fortfarande rationellt. En frihetskämpe Med stöd av sin ekonomiska teori förde Mises en kamp mot liberalismens fiender. Ett viktigt bidrag i denna kamp är Socialism: An Economical and Sociological Analysis från 1922. Mises kritiserar socialismen i alla dess former, alltifrån kristen socialism, via fascism till syndikalism. Argumentationen har sin grund i människans natur. Mises förklarar varför socialismen inte är förenlig med ett civiliserat samhälle. Samtidigt åskådliggör han varför ett ekonomiskt system som gör det omöjligt för människor att göra rationella, ekonomiska kalkyler helt enkelt inte kan fungera. Socialism, innehåller också en briljant argumentation mot blandekonomi, något som varje borgerlig förtroendevald borde läsa. Ludwig von Mises avled i New York i oktober 1973. Han efterlämnade insikter som ingen ekonom tidigare kunnat prestera. även om han inte fått det erkännande han förtjänar råder det ingen tvekan om att han haft ett stort inflytande, inte minst genom nobelpristagaren Friedrich von Hayek och Chicagoskolan. Förhoppningsvis kommer Mises också att ta plats i läroböcker i sinom tid och påverka framtidens ekonomer och politiker. |
|||||